Malin´s hundliv

Jag heter Malin Gustafsson och bor i Mjölby. Från början är jag från Grythyttan i Bergslagen. Trivs jättebra på Östgötaslätten men saknar de ritkigt djupa skogarna som finns "där uppe".

Jag har 192 högskolepoäng på lärarprogrammet, det fattas lite för examen men just nu behöver jag ha ett "rikitgt" liv så examen får vänta nåt år.

Från allra första början är jag en hästtjej som har gått hästskötarlinjen på Kvinnersta Naturbruksgymnasie. Hade en arab mellan 98 - 00 som hette Ramon. För att vara arab var han väldigt lugn och sansad och perfekt som första häst. Ramon blev 20 år.

Min första hund köpte jag 2002 och det var en supersöt newfoundlandtik som jag hämtade hem från Uddevalla. Qliz Divina eller Diva som jag döpte henne till levde upp till sitt namn. Jag som hade tänkt att jag skulle tävla lydnad med Diva, vilket jag hade berättat för uppfödaren, märkte snart att det var inte vad Diva ville. Hon var hopplös ute på appellplanen. Gick många kurser med henne och det hände ofta att jag fick väcka Diva när det var våran tur att göra inkallningen eller någon annan övning. Helt hopplöst tråkigt tyckte hon.

Under hela sin uppväxt lyckades Diva dra på sig diverse åkommor. Ögon- och öroninfammationer avlöste varann. Hon fick urinväginfektion och gick med rävskabb i ett halvår eftersom distriktsveterinären missade det. När jag väl fick Diva under rätt vård på Karlstad smådjurklinik visade det sig att hon hade väldigt känslig hud och drabbades ofta av rävskabb. Tillslut orkade inte Diva mer, hon blev deprimerad och orkade knappt gå ut och gå. Så i maj 2005 fick min Diva somna in.

Efter en månad kom så Nicole in i mitt liv. En dobermanntik på två år som var i behov att ett nytt hem. Jag hade hem henne på prov och det var en energifull tjej som rörde om i mitt liv. Nicole hade varit med om en hel del och hon krävde sin förare och eftersom jag då levde med en kille som inte alls delade mitt intresse och framför allt inte en tvåårig dobermann fick Nicole lämna oss efter en månad. Men inget ont som inte har något gott med sig. Det var genom Nicoles uppfödare, Veronica, som jag hittade Ezza´s uppfödare Ronnie & Veronica på Dobalistics Kennel. Onsdagen den 21 september 2005 fick jag hämta hem min egna dobermanntik Ezza . Läs mer om hennes historia här!

Eftersom jag tydligen är lite av en tävlingsmänninska blev jag väldigt besviken och ledsen när det visade sig att Ezza inte skulle klara tävlandet pga skada. Så det blev till att leta ny hund - för tävla vill jag ju göra. Valet föll helt överraskande på en Borderterrier - en hållbar och arbetsvillig hund. Även här hade Veronica från Zonsierras kennel ett finger med i spelet i val av kennel. Hos Ewa på Glunten Kennel föddes så min Grevinna, Riva till vardags.